Stepping it up

I´m working on photos from last spring and just made a double spread from easter and I thought I should just leave it quite simple, just adding some journaling on the right hand page as it is seen on this picture.

But I changed my mind and decided to step it up a bit and I added both different journaling labels and other embellishments, so in the end it looked like this.

I am quite pleased with it the way it ended up. A lot of October Afternoon, of course...

Bara mitt

Idag var jag så självisk att jag köpte mig en alldeles egen mugg och en alldeles egen liten frukostskål. Om man känner mig lite så förstår man varför när man ser dem.

Jag älskar den här gröna färgen och jag älskar prickigt. Knappt 30:- för båda på ICA Maxi tyckte jag var överkomligt.

Jag köpte mig också en bok, nämligen den här:

Har ju ett tag velat läsa något av honom, eftersom jag sett två filmer gjorda efter hans böcker, Message in a bottle och Dear John, som båda är väldigt bra. Så det ska bli väldigt roligt att läsa honom för första gången, även om roligt förmodligen inte är det rätta ordet för hans böcker.

Är rädd att det kommer att bli som alltid när jag läser något jag verkligen gillar, att allt annat blir lidande för att jag inte kan lägga ifrån mig boken... I värsta fall får jag göra det som brukar vara min lösning på det här dilemmat, att läsa slutet så att jag får ro att läsa det andra!!

Även tråkiga jobb måste göras

Ibland skjuter man på en del jobb bara för att de inte är sådär väldigt roliga. Ett som jag har skjutit på länge nu är att sy överdrag till ett par skumgummimadrasser, som används ganska flitigt här, när kompisar sover över t ex. Det är ett typiskt sånt jobb som man aldrig känner någon inspiration till utan som man helt enkelt får ta tag i och göra när man inte känner ett direkt motstånd mot det...

Så de två senaste dagarna har jag faktiskt gjort det. Känner mig så duktig! Inte för att jag har gjort ett supersnyggt jobb (för så långt sträckte sig inte icke-motståndet!) utan för att det helt enkelt blivit gjort. Det skulle kunna vara lite bättre passform på dem, men å andra sidan är de lättare att sätta på om de inte är för tajta. Och en av tankarna var att de ska vara lätta att ta av och tvätta.

Jag har varit en tygsamlare under många år, framförallt har jag köpt på mig tyger på Myrorna och liknande ställen. Ibland har jag också köpt tyger när jag hittat nåt sådär riktigt superbilligt. Och en del av de här har blivit liggande i massor av år och nu bestämde jag mig för att de var perfekt till detta projekt. Vad spelar det för roll hur madrasserna ser ut? Möjligtvis delar inte dottern, som har madrasserna stående i sitt rum, eftersom det är  hon som mest använder dem, min åsikt...

Den blåvita är inte riktigt färdig måste fixa lite tampar så att jag kan knyta igen den också, men jag beslöt mig för att gå ut när solen sken mellan regskurarna och rensa bort allt ogräset som växte i min persiljebädd. Vi odlar en hel del persilja, som vi sedan fryser in, framförallt använder vi den till att göra falafel, som vi älskar. Och jag vill ju inte att persiljan ska kvävas av allt ogräset, det vore väldigt sorgligt. Men ogräset har verkligen vuxit så det knakat denna regniga "sommar". Suck.

Not all...

Shimelle is hosting this week´s challenge at Two Peas and I really liked this challenge and wanted to try my hands at it. The challenge was to do a layout with the title "Not all....are...." and fill in the blanks in what ever way you wanted. I had several idees before I settled for this one. It reads "Not all scrapbookers thrive for 3 dimensions".

Life itself is three dimensional and that´s enough for me. I like both photos and papers just the way they are, which is flat and I don´t care much for having three dimensional embellishments just for the sake of the dimesion, if they find their way to my layouts it´s because I just happen to like the way they look.

When I uplouded the photo of my layout I saw that I had forgotten a "n" in dimension, so I have to fix that, I just didn´t want to take the time to do it, take a new photo and then upload it again. I think both you and I can live with that!

Förbannad kjol

Ok, jag vet att det inte låter klokt, men jag tror att det vilar en förbannelse över en av mina kjolar! Man kanske bör veta om mig att jag alltid går klädd i kjol/klänning (byxor är något jag bara använder om det är riktigt opraktiskt med kjol, som när jag ska gräva i trädgården eller liknande). I alla fall så har jag en vardagskjol som länge nu, så fort jag sätter på mig den nytvättad, genast får fläckar på sig. Om jag ignorerar detta faktum och använder den ändå så kan jag gå med den i dagar utan att det kommer en enda ny fläck på den. Säg inte att det bara är slumpen!!!

Altering a book

So I like making books into albums. And right now I´m working on a new project, which will eventually be a gift to someone. I have documented the process and will show you the different steps here today. I will not show you the spine with the title though since it might reviel to whom it is intended....

This is how the book looked in original. At first I didn´t intend to transform it but I changed my mind. I had cut out all the old pages and removed everything expect the cover itself.

 

Here is the inside. I had by now glued a strip of cardstock to the inside of the spine to make it more sturdy.

Here´s the new paper I will have on the cover instead of the striped one. I´m laying it out to see if it fits ok. I have cut the corners of the paper so the leather corners ot the cover will still be shown.

And this is how it looks when the paper is glued on to the cover....

                    ...and here you can see how it looks on the inside.

                                             And a couple of detail photos.

                               Next step was to cover the inside spine with fabric.

And now the sides is covered by coordinationg cardstock. It doesn´t show on this picture but the fabric and cardstock matches perfectly, to each other and to the patterned paper.

Ten things today

It´s the 10th and time for another Ten Things. Shimelle writes about ten things she likes to photograf and that could be a thing... Or maybe just ten things I like right now... Yes, that´s it! So here we go!

 

Sharing a good laugh with my husband. And my children.

 The new front door my husband and son have been working hard to put in. We are very pleased with it. Just a little work left to do, mostly painting.

Our little town. It´s such a nice place and very beautyful. I love it!

The yellow flowers on my Jerusalem artichokes.

Wooden spools.

 Talking to my sweet daughters on the phone or through our blogs or Facebook. I´m glad we live in a time when it´s easy to communicate with those far away.

Being a grandmother. And becoming one again.

The internet.

 Watching sports on TV with my husband.

 My sweet girl who helps me with computer stuff (and laughs at me when I get so exited about learning something new...).

Now I´m off to watch some sport with the DH!

Albums

So my old family album is now finished. I stamped the years on the spine so you can easly see which years it covers. Like almost everything else I do it´s not perfect. I seldon take the time to do things scientificly!!

I bought a big old book the other week to transform into an album. I just couldn´t resist it since it´s title was so perfekt for scrapbooking. And the book itself was so beautyful, don´t you think? On the spine it reads "Händelser man minns - En krönika i ord och bild" which means "Events you remember - A chronicle in words and pictures". Isn´t that just perfect?? I´m not sure how to use it yet but it will come!

It´s been a lot of talking about not thinking that you´re "behind" when it comes to scrapbooking since it only makes you sad and I stopped thinking like that a long time ago, but I get all these ideas that I want to make real... But, I try to see them as possibilities instead of musts. There are just so much fun to do!!

Now I´m off for some breakfast and soon "ER" comes on TV. I´ve been watching it every morning for some time now and I´m hookes. It´s one of those series that still holds up. It´s really good. 

A peek

I´ve been working some on my youngest son´s album this weekend and here´s some peeks into it.

I haven´t fussed much about putting a lot of embelishments in it, he doesn´t care anyhow. It´s the pictures and the stories that´s important and I want it to be bright and happy and fun to look at. He likes his album, remembering things he´s done.

There aren´t many pages left now and then I will have to start a new album for him. I think I know what I will use. I bought these office binders earlier this summer and I will use one of them for his album.

I´m not sure which one I will use yet, but not the smallest one on the left anyway. Here I will have to put in loose pages so I guess it will be more colours. But I will not have any page protectors. These binders can hold quite a lot of pages so I won´t have to worry about another album for him for a long time.

Funderingar

Sonen till vänner och hans fru kommer aldrig att kunna få egna barn, har jag just fått veta och det har fått mig att fundera. Nu måste de försöka få ihop ett par hundra tusen kronor för att kunna adoptera ett barn. Om det fanns barn i Sverige att adoptera så hade människor i den här situationen inte behövt betala så mycket för att få ett barn och förmodligen skulle många skaffa fler barn än vad som nu är möjligt för de flesta. Just det här unga paret kommer båda från stora familjer och önskade sig många barn själva också, men det lär inte bli verklighet för dem.

Om inte så många oönskade graviditeter slutade med abort istället för att barnet föds så skulle dessa barn istället kunna adopteras av dem som så väldigt mycket längtar efter barn. Hur kommer det sig att det i Sverige är fullt accepterat att göra abort, men inte att istället föda barnet och sedan ge det till några som inget hellre önskar än att få ett barn att älska och ta hand om? Jag tycker att abort är ett uttryck för själviskhet medan adoption är väldigt osjälviskt. Jag vill inte påstå att alla de som gör abort är själviska i sitt beslut, men det finns ett stort socialt tryck från omgivning och samhälle, som har stor påverkan. Tänk om människor kunde tänka om, livet låter sig inte alltid planeras och när vi desperat försöker få allting så ordningsamt som möjligt, så blir det ibland väldigt omänskligt.

The son of friends of ours and his wife will never be able to have children of their own, I just found out and that made me think. They now have to try to save about two hundred thousand swedish crowns (like twenty thousand punds) so they can adopt a child from abroud. If there where children to be adopted in Sweden, people in this situation wouldn´t have to pay such big sums to get children and many would probably have more children than now is possible for them. This particular couple both come from big families and had planned to have lots of children themself, that will surely not be the case now.

If not so many of the unwanted pregnansies ended with abortion in Sweden instead of the child being born, these children could instead be adopted by those who so much long for a child. How is it that in Sweden it is fully accepted to have an abortion but not to have the child and then give it to those who nothing more whishes for than a child to love and take care of? I think abortion is selfinsh and that adoption is unselfish. I dont say abortion is always a sign of selfishness but there is a great social pressure from the surrounding persons and the sociaty which has a big inpact. What if people could re-think, life will not always let itself be planned and when we desperatly try to controll everything it sometimes gets very inhuman.